Senaste inläggen

Av Ulf Dahlquist - 9 januari 2010 22:06

I en avlägsen mörk framtid kommer många att leta efter en ljusare tillvaro. Jorden blir överbefolkad och allmänt otrevlig att bo på. Jordens ledande vetenskapsmän kommer nog att tycka att jorden hade blivit inkompetent, och att det är dags att bygga sig ett nytt hem bland stjärnorna. Olyckligtvis finns det inga lediga planeter som inte är allt för dyra eller ligger för långt bort. Förhoppningsvis är det då de kommer att inse att när man eliminerat det osannolika så måste den lösning som finns kvar, hur omöjlig den är, vara den rätta. Den ljusa tillvaron vi alltid letat efter finns där allt ljus i tillvaron kommer ifrån. Det är dags att befolka solen.


För den vetenskapligt oinsatte kan detta låta som om det kan innebära massvis med problem, men sånt kan man strunta i. Den ledande vetenskapliga eliten ska inte låta några inkompetenta och okunniga typer stoppa dem. Dessutom har jag redan löst de flesta. Jag lämnar här, där alla kan läsa det, ett förslag på hur man ska bosätta sig på solen.


Det första problemet är temperaturen. Solen är ungefär sexton skviljarder grader varm, vilket an innebära problem. Jag har en idé om att man skulle kunna skapa nån sorts material som blir hårdare ju mer tryck det utsätts för. Den idén fick jag från filmen "The Core", som är världens mest vetenskapliga film någonsin. Filmen har haft rätt hela tiden. Seså, sätt igång med att bygga detta mirakelmaterial!


Nästa problem är hur man skall klara av den enorma gravitation som finns på solen. Lösningen är enkel. Ombord på alla rymdskepp överallt kan man jämt gå omkring på golvet även om man är i rymden och borde sväva omkring tyngdlös. Vad detta beror på vet ingen, förmodligen att det skulle bli för jobbigt att fixa det i alla filmer. Det är helt enkelt bara för vetenskapsmännen att ta reda på det och tillämpa denna process, fast baklänges så att de inte ska väga så mycket på solen.


Även med alla dessa lösningar så var värmen fortfarande ett problem. Oftast kan man inte åka dit utan att smälta. De flesta vanliga sätt att kyla ner saker räkcer nog inte, är jag rädd. En möjlighet är att bygga rymdskeppen av kyla. Inte av kylda saker, utan av kyla i fast form. Ett skrov som är byggt av Vara Kallt skulle envist hålla saker på en jämn temperatur. Det är känt att värme är en effekt av atomernas rörelse. Ju mer de rör sig, desto varmare blir det. Vid den absoluta nollpunkten står de stilla. Om man på något sätt kan få partiklarna att röra sig baklänges kommer detdärför orsaka minusgrader på kelvinskalan. Sedan tar man baklängespartiklarna och bestrålade dem med gammastrålar, och den följande atomlaserrektalkoefficienten gör att de förvandlas till kyla.


Jag hoppas att jag nu har lagt en viktig grund för rymdforskningen. När det byggs en staty till min ära på solen skulle jag föredra brons.

Av Ulf Dahlquist - 3 oktober 2009 15:07

Ofantliga mängder fågelfrö som förhärskande föda leder till en användning av öl och narkotiska saker, på samma sätt som ofantliga mängder potatis som förhärskande föda leder till brännvinsdrickande. Fågelfrö-dieten leder emellertid också, som en subtilare efterverkan, in på tanke- och känslobanor som verkar narkotiskt. Det stämmer väl överens med detta att de som uppmuntrar narkotiska tanke- och känslobanor, som de bekanta indiska vishetslärarna, just hyllar en diet som är rent vegetabilisk och vill göra den till rättesnöre för massan: på så sätt vill de framkalla och öka det behov som de är i stånd att tillfredsställa.


-Nietzsche

Av Ulf Dahlquist - 24 september 2009 19:34

Jag satt uppe i den mystiska ventilationen och väntade på rätt tillfälle att utför amin väl planerade plan. Min utrustning bestod som bekant av en rulle silvertejp, två kopparrör, en cirkelsåg och en dvd-film. Alla dessa föremål spelade en viktig del i min listiga plan.
Först tog jag cirkelsågen och sågade upp ett hål i golvet. Naturligtvis blev Ztefan förvånad av sågandet och tittade upp och fick sågspån i ögonen. Då hoppade jag ner i hålet och slog honom i huvudet med det ena röret. Sedan stoppade jag undan det för att gömma vid ett senare tillfälle då det hade mina fingeravtryck. Jag tog det andra kopparröret och tejpade fast det i hans hand så att det skulle se ut som om han slagit sig själv medvetslös. Sedan la jag DVD-filmen på hans skrivbord och kröp upp så fort jag kunde. När folk kom in för att titta efter så kunde de inte misstänka överfall, och när de tittade på filmen så såg de att det var en film där Ztefan begår brott. Det var visserligen jag som spelat in filmen i förväg, och det var jag själv som låtsades begå brott iförd en Ztefan-mask, men de gick på det. De blev irktigt upprörda när de bevittnade Ztefan begå de hemska brotten, så de släpade iväg honom och låste in honom i en taxi som de betalade att köra till sydfrika och släppa av honom där. Det var då jag insåg hur framgångsrikt jag utfört planen. De hade blivit så uppretade av de förfalskade brotten att de tagit sig tid att leta upp en taxifirma som kör mellan kontinenter och dessutom samlat ihop tillräckligt med pengar för att betala bortförandet av Ztefan.
En tid senare dök Liza Parklund upp med en annan intressant DVD. Tydligen hade jag inte ännu fullt förstått hur otroligt arg hon hade blivit för de hemska ospecificerade brotten jag framgångsrikt beskyllt Ztefan för, och nu fick jag se djupet av hennes vrede. Hon hade installerat en dold kamera i bilens baklucka, så att hon kunde filma Ztefan och gotta sig åt hur rädd och inlåst han var. Jag gjorde en mental anteckning att aldrig någonsin reta upp henne, och satte mig för att titta på filmen.
Zetfan som fortfarande var medvetslös började kvickna till taxibakluckan. Han började snyfta och gråta eftesom han trodde att han blivigt kidnappad av en nekrofilvåldtäktsyxsexmördare som skulle göra hemska och sjuka saker med hans bakdel. I bakluckan låg det en bandspelare. Zfetan som sett Sawfilmerna blev mycket rädd och tryckte på play. Liza Parklunds röst hördes.
"Hello, Ztefan! Up until now you thought you could commit these hideous crimes forever. But we, your coworkers, found a very interesting DVD on your desk. Well, let us say that you won't be seeing Smurfette for some time.
"We don't want you in our company anymore. Leave or die, make your choice! *klick*" Ztefan tjöt i bakluckan och fattade absolut ingenting förutom det att han blivigt utkastad från företaget.
Jag njöt. Åååh, vad jag njöt. Men... En på jobbet var helt övertygad om att Ztefan var oskyldig, och denne misstänkte mig.

Av Ulf Dahlquist - 11 september 2009 17:57

De skinnhalsade glesbryserna är ett folkslag som lever i Bryssels glesbygder. Det kan låta motsägelsefullt att tala om glesbygt mitt i en stad, men det finns det faktiskt. Det är i just dessa glesbygder som brysselkålen odlas, eftersom brysselkålen är en växt som behöver mycket personligt utrymme och inte trivs i tätbebygda områden. De som inte tror mig kan åka till Bryssel och se efter själva, men nu kommer jag ifrån ämnet. Tillbaka till de skinnhalsade glesbryserna.
De skinnhalsade glesbryserna är ett utmärkt exempel på naturligt urval. Genom historien har de många gånger blivit förföljda och många dömdes till döden genom halshuggning med slö yxa. Detta var före slipstenen uppfanns, så yxan var ofta otroligt slö. Ibland var den så slö att den knappt kunde penetrera huden, och i sådana fall benådades fången. Bara de med tjockast halsskinn överlevde och kunde föra sina gener vidare, och på så sätt har de utvecklat ett väldigt tjockt halsskinn. Det är därför som de kallas för skinnhalsade.

Av Ulf Dahlquist - 29 augusti 2009 13:11

Det är mycket sorglit, men likväl sant. Den stora hemligheten, hur man gör öl av fågelfrö, har sedan länge gått förlorad. I tusentals år har mänskligheten tvingats gå utan denna visdom. Frågan om hur vi klarat oss med öl fri från fågelfrö (frifrånfågelfröfrågan - säg det fort fem gånger så vinner du) är något vi helt enkelt struntat i att besvara eftersom de flesta tyvärr inte ens vet om att man har kunnat göra öl av fågelfrö.

Det spekuleras att de gamla egyptierna hade lyckats lista ut hur man gjorde, men de ville bevara hemligheten. De låste in den i en pyramid som de grävde ner i öknen, och sedan flyttade de  öknen till en annan öken.

Ingen är dock säker på detta, så det  är uppenbart att något måste göras. En etablerad och välberest arkeolog borde skickas ut för att ta reda på detta, anser jag.

Av Ulf Dahlquist - 15 augusti 2009 15:54

"Döda dessa två republikens livvakter." befallde rymdgeneralen. Allah Guld och Förhållande Kakel blev snabbt omringade av stridsdroider.
"Utrota dem!" utbrast Allah Guld, men trots hans stridslystnad blev de snabbt tillfångatagna och leddes iväg.
"En persons bak ska inte knuffas" kommenterade stridsdroiderna, medan Förhållande Kakel undrade varför R2 inte kommit till hans hjälp.
"R2, gör du är helvete?" mumlade han stressat för sig själv. Han var så förvånad över vändningen striden hade tagit att han inte kunde få meningarna rätt och fråga sig själv vad i helvete det var R2 gjorde.
Allah Guld och Förhållande Kakel fördes till talaren, som korthugget varnade dem för Dooku.
"Ni två, försiktiga. Han är en stor."
Att strida mot mängder av robotar var ingen passande uppgift för dessa två. De levde båda för att slåss mot de stora.
"Herr talare, vi finns för de stora" påpekade Förhållande Kakel.
Dooku anlände och det blev genast en våldsam strid.
"Jag har hatat dig" sa Dooku, då han verkligen inte gillade Allah Guld. "Du är en offergåva som jag ska stycka grovt nu" Trots hans självsäkerhet blev han snabbt besegrad av Allah Guld.
"Han stor i inget viktigt, i god elefant" sa talare Palpatine. Elefanten var ett heligt djur i rymdreligionen, och talare Palpatine ansåg på att Dookus storhet inte hade innefattat någon god egenskap som elefantreligionen värderade högt.
Rymdgeneralen fick snabbt reda på händelserna genom en av sina stridsdroider.
"Överordnad, de har rymt en dag före marknaden." meddelade roboten, som visste att rymdgeneralen inte skulle gilla att de flytt precis före den viktiga dagen.
"Jag borde verkligen mata er med alla hundar!" skrek han i ilska, då Allah Guld dök upp. Rymdgeneralen mötte honom med en oimponerad blick. Var detta verkligen krigaren som gett honom så mycket besvär?
"Jag är bara en hopplös situationskrigare" sa Allah Guld i ett sällsynt ögonblick av blygsamhet, men återvände snabbt till sitt vanliga självsäkra jag. "rymdgeneral, ni är inte jämlik med jag, tycker jag skarpt."
"Illaluktande pojke" svarade rymdgeneralen. "Bulta till döds dem" beordrade han sina livvakter. Striden blev kort, och de enda skador våra hjältar ådrog sig var en förstörd frisyr för Förhållande Kakel.
"Ge första hjälpen till den redan ovårdade hårprojektionen?" frågade Allah Guld, då plötsligt flera bitar av rymdskeppet föll av. "Den goda elefanten i luftskeppet tappade vad för saker?" utbrast Allah Guld, som fruktade att de tappade bitarna berodde på att elefantguden övergivit dem.
"Det relaterar vi inte till. Den goda elefanten återvänder" försäkrade Förhållande Kakel, vars tro var starkare. De försökte att reparera rymdskeppet, men hittade inte några verktyg eller reservdelar. Det enda de hittade var 5000 riskorn.
"5000 ris är högt tomma" kommenterade Allah Guld. Han satte igång med att nödlanda på citronavenyn.
"Fören är en Citronaveny flyger rakt" sa Förhållande Kakel, då citronavenyn flög rakt in i fören på rymdskeppet.

Av Ulf Dahlquist - 12 augusti 2009 17:43

Det finns en skum pub inne i stan, som heter Konrads Krematorium. Det är ett otrevligt ställe, vilket hörs på namnet. Dit dras hemska typer.

I veckan gick jag ändå dit i sällskap av min andlige rådgivare och möbelsnickare, Xerxes krokant. Vi kände oss manade att spana in denna kusliga plats. Ni kan säkert föreställa er vår förskräckelse när vi såg en galjonsfigur sittande på en barstol. Vi undrade vad den gjorde där, för galjonsfigurer är gjorda av trä och behöver inte mat eller dryck. Den satt där med ett glas träsprit, som den absorberade genom träfibrerna, och väntade på bråk. Det var då vi insåg att det var dags att gå. Galjonsfigurer kan bli väldigt farliga och de slår hårt.

Av Ulf Dahlquist - 1 augusti 2009 20:04

Den nya chefen var ganska så tveksam till att ta emot mutorna, men när jag slängde in de omoraliska bilderna och texterna som jag snott från hans föregångares dator så gick han med på det och anställde mig. Han tyckte att jag verkade företagssam och initiativtagande. Han skulle bara veta. Nu kunde jag ägna mig åt att förskingra pengar och sno kontorsmaterial på heltid.
Men det fanns alltid medarbetare som ville ställa sig ivägen. De kontrollerade siffrorna lite väl noga, och jag fick hitta på nya saker att skylla på varje gång. Tyvärr gick de inte på det när jag sa att kommatecken var förbjudna enligt min religion och att på torsdagar så var fyror åttor och tvärtom. En del av dem klagade hos chefen, men han var för upptagen med materialet jag gav honom.
Det var särskilt två stycken på jobbet som var emot mig. Mina rivaler skulle man kunna säga. De hette Ztefans Kap och Bossle Bässervisser. Jag ska nu berätta om hur jag avlägsnade dem.
Jag hade tänkt hela natten, och dagen därpå hade jag forumelat min listiga plan för att bli av med Ztefan. Jag skulle sätta dit honom för dass-smuggling och smurfkidnappning. Alla skulle hata honom och spotta på honom helt oprovocerat. Innan jobber åkte jag till Clas Ohlson och köpte en rulle silvertejp, två kopparrör, en cirkelsåg och en dvd-film.
Sedan på lunchrasten kröp jag i de mystiska ventiulationssytemen i lokalerna för att gillra del ett av min fälla. Jag befann mig nu ovanför Ztefans kontor. Han satt och rökte snus i hemlighet. Den jäveln skulle minsann få.

Skapa flashcards